Obalans inom upphovsrätten?

(IPRinfo 3/2007)

Arvosteltu teos: Viveca Still: DRM och upphovsrättens obalans. Doktorsavhandling. Publications of IPR University Center 2. Helsinki 2007 xxxvi, 348 s. ISBN 978-952-99864-1-5

Viveca Still utgår i sin doktorsavhandling att det finns en obalans inom upphovsrätten, i stället för att studera om så är fallet. Slutsatsen drar hon från den utgångspunkten, att upphovsrätt är en del av en större helhet, informationsrätt.
Att ha rättsinformatiken och IT-rätten som utgångspunkt för upphovsrätten i informationssamhället leder lätt fram till tron att upphovsrätt bara existerar i informationssamhället. Hur går det då med teknologineutraliteten; det analoga samhället finns ju kvar.

Även med risk för att bli betraktad som en ”upphovsrättstraditionalist” har jag svårigheter med att Viveca Still, och många med henne, sätter ett likhetstecken mellan begreppen information och innehåll. Skyddade litterära och konstnärliga verk blir enligt min mening inte ”information” när de förmedlas i nätmiljö. Ett musikverk är innehåll, men inte information, som man har en rätt till under rubriken ”access to information and knowledge”.

Min uppgift är att analysera betydelsen av avhandlingen i praktiken, för olika intressegrupper i samhället. I och med att ämnet är dagsaktuellt, finns det goda möjligheter för att även allmänheten kan dra nytta av att läsa avhandlingen.

Om upphovsrättens balans
Viveca Still konstaterar att det verkar finnas en allmänt utbredd åsikt i åtminstone vissa juristkretsar, att upphovsrättens målsättning är att skydda upphovsmännens intressen, men att detta synsätt ”saknar legitimitet”. I stället skall upphovsrätten bli ”en del av samhällets informationspolitik och informationsrätt”. Då blir upphovsrättens målsättning att främja informationsprocesser.

Inom upphovsrätten finns det i princip två olika lagtekniska möjligheter att (åter)skapa balans: begränsa rättsinnehavarnas rättigheter eller införa en positiv användarrättighet. Min syn är att rättsinnehavarna har rättigheter och utnyttjarna legitima intressen, inte ”användarrättigheter”.

En frågeställning som förs fram är skiljelinjen mellan kommersiella och icke-kommersiella syften. För att bevara ”balans”, skulle de sistnämnda enligt Viveca Still lämnas utanför rättsinnehavarnas kontrollmöjlighet. Men i stället har man i de nordiska länderna infört avtalslicenser för massanvändningssituationer. Dessa hade tidigare på grund av praktiska skäl undantagits från upphovsrätten; detta är enligt henne ett exempel på ”obalans”.

Bra beskrivning av DRM-systemen
Den grundläggande tesen är att DRM innebär en kontrollrevolution. Digitalisering har lett till en ”dematerialisering” av verket, och det ställer nya krav på att identifiera och lokalisera verket. Av detta följer det logiskt att verket måste identifieras med hjälp av identifikationssystem (rights management information) och eventuellt tekniskt skyddas med hjälp av tekniska skyddsåtgärder. Dessa tillsammans utgör en del av DRM-system.

Men detta leder enligt Viveca Still till ”kommodifiering av informationen”, dvs. att information i allt större omfång anses ha ett kommersiellt värde. Det uppstår en ”exploateringsregim” som marknadsaktörerna kan basera sin affärsstrategi på.
Beskrivningen om den tekniska utvecklingen, från kopieringsskydd till fullfjädrade DRM-system, innehåller bra information om den snabbt förändrade tekniska miljön.

Kollektiv rättighetsförvaltning behövs
Ett möjligt scenario i avhandlingen är att all användning blir föremål för licensiering och tekniska åtgärder. Detta skulle innebära att det vore möjligt att åsidosätta upphovsrättens inskränkningar genom DRM-system och rättsinnehavarna skulle få ett slags ”access right”. Avhandlingen innehåller olika scenarier över möjliga konsekvenser, dels reella dels hypotetiska.
Att säkerställandet av rättigheter (rights enforcement) kan bli mycket effektivare i nätmiljön, utbalanseras mångdubbelt genom den omfattande icke-auktoriserade verksamheten. Omfånget av fildelning är i realiteten så gigantiskt att det helt överskuggar vissa gränsfall.

I kommentarerna angående licensieringen gör Viveca Still en vanlig feltolkning angående de kollektiva förvaltningssällskapens verksamhet. Det faktum att slutkonsumenterna kan licensieras individuellt genom DRM-system, leder emellertid i praktiken inte fram till slutsatsen att det finns mindre behov för den kollektiva rättighetsförvaltningen. Dessa organisationer licensierar i regel inte slutkonsumenterna, utan innehållsleverantörerna (content providers), som behöver licenser precis som producenterna i den analoga världen.

Tekniska skyddsåtgärder inte obligatoriska
Till de mest intressanta avsnitten i avhandlingen hör beskrivningen om hur WIPO-traktaterna har implementerats i respektive USA genom Digital Millennium Copyright Act (DMCA) och Europa genom direktivet angående upphovsrätten i informationssamhället (InfoSoc-direktivet).

Själva InfoSoc-direktivet är flexibelt och marknadsanpassat. Men enligt Viveca Still har implementeringen i de nordiska länderna tagit en ”retroaktiv” utgångspunkt, i jämförelse med den ”proaktiva” implementeringen i de mest försenade länderna, t.ex. Frankrike och Spanien. Detta gäller speciellt Art. 6.4 och ländernas inställning till kringgåendet av tekniska skyddsåtgärder för att tillgodose vissa inskränkningar.

Användningen av tekniska skyddsåtgärder borde enligt Viveca Still leda till att den rimliga kompensationen för privatkopieringen uteblir. Bara den faktiska skadan skulle enligt henne leda till en rimlig kompensation. Denna tolkning förbiser helt direktivets ingress 35 som lyder ”In certain cases of exceptions and limitations, rightsholders should receive fair compensation to compensate them adequately for the use made of their works or other subject-matter”.

Hon elaborerar med den tolkningsprincipen att möjligheten att använda tekniska skyddsåtgärder skulle leda fram till bortfall av rimlig kompensation. Samtidigt konstateras emellertid att det finns ingenting i WIPO-traktaterna eller direktivet som gör användningen av dessa åtgärder obligatoriskt.

Marknaden bestämmer
Den elektroniska rättighetsförvaltningens sju rättsliga dimensioner innehåller en intressant analys av olika aspekter på de rättsliga problemen i samband med DRM. Fullt riktigt lägger hon huvudvikten vid att DRM-system garanterar upphovsrättens effektivitet. Detta är i själva verket orsaken till att DRM-systemen kom till och gavs ett rättsligt skydd på det sätt som skedde i WIPO-traktaterna.

Slutavsnittet i avhandlingen handlar om hur det vore möjligt att skapa en mera balanserad reglering av DRM-system, utgående från att det finns en obalans. Viveca Still gör i detta avsnitt en detaljerad analys av olika aspekter. En viktig sådan aspekt är naturligtvis att anpassa skyddet av DM-systemen till upphovsrätten, vilket de nordiska länderna uttryckligen har gjort vid sin implementering.

Utvecklingen går väldigt snabbt. För eftervärlden utgör Viveca Stills avhandling en utomordentligt värdefull analys av situationen, med en del intressanta lösningsmodeller.

Efter det att avhandlingen skrevs har det hänt en hel del på marknaden. Många producenter och innehållsleverantörer utforskar nya affärsmodeller, som inte alla innehåller DRM-system.

I slutändan är det marknaden som bestämmer, inte jurister eller politiker.

Tarja Koskinen-Olsson
Olsson-Koskinen Consulting

Viveca Stillin väitöskirja ”DRM och upphovsrättens obalans” (ISBN: 978-952-99864-1-5) julkaistiin IPR University Centerin kirjasarjassa toukokuussa 2007.